Grattis farmor!

Nu är du gammal, 75 år. Och jag kan inte göra annat än gratulera. Grattis, grattis, grattis!
Vet du vad? Du är min stösta förebild. Jag är glad att du har funnits hos mig i 16 år. Jag skulle gärna vilja att du fanns hos mig hela livet, men det går tyvärr inte. Fast, förhoppningsvis i minst 25 år till!

Jag sa ju förresten att ni skulle få se mina fynd på rean idag. Men det får ni inte. Inte idag och kanske inte någon annan dag heller.
Samma sak gäller det där med piercingen. Jag skulle ha tagit den för lite mer än en vecka sen, och ni skulle få höra allt detaljerat. Here's the truth. Jag har inte gjort den än. Den kommer snart.
Here's the point. Jag säger mycket, men det händer inte. Det kommer ni få leva med, ni som läser här. Jag tänker en sak ena dagen och nästa dag tänker jag något annat. Och det blir fel. Jag skulle kunna säga förlåt för det, men det gör jag inte. För erat liv handlar väl inte om mina misstag ändå, right?

/ Angelica.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0