Ett godismonster?

Jag sitter fortfarande och lyssnar på depp-musik, men jag mår bättre. Mycket bättre. För nu är mamma och pappa hemma och det är när jag är ensam, eller när det är helt tyst, som alla tankar kommer fram. Jag har därför märkt att jag alltid behöver något/någon omkring mig, men det är ju ganska svårt att fixa ibland.

Hur som helst, jag är så sjukt sugen på godis! Jag har inte ätit det på hela den här helgen och inte förra heller. Jag får typ panik. Liksom, godis är något jag verkligen behöver även fast det måste vara det sämsta man kan äta. Jag kommer ihåg i sommras när jag var på Liseberg med Sofia, Issa och Amanda. Då hade jag och Sofia köpt en sockervadd vi skulle äta i kön till Kållerado, men när vi har kommit fram så har vi inte hunnit äta upp den. Vi frågar några små killar bakom om dom vill ha den men dom säger nej. Och sen hör man dom säga till varandra "Man förstör tänderna jättemycket när man äter sånt där". Liksom, två små killar tänker på sånt? Jag kanske också borde göra det. Men ikväll blir det godis iallafall, jag bara måste. Hur onyttigt eller nyttigt det än är!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0