aangelicagustavsson

Blivit lite segt med uppdatering sen igår. Men jag gick ju som sagt och duschade, sen kom Sofia hit runt halv åtta-åtta :) Vi gick ner och köpte lite godis och satt och snackade typ rätt länge, lite allmänt sådär. Vi kom ju på att hon skulle ha nånstans att sova och en knarr-säng är inte det härligaste för nån utav oss, så en luftmadrass fick det bli. Vi satt där och pumpade i ca 45 min då vi tog fram elpumpen, men då jävlar åkte luften ut mer och mer. Otur för oss! Knarr-sängen fick det bli tillslut. Och vid ett nån gång var allt fixat.

Imorse vaknade vi rätt skapligt, typ. Men blev lite sen frukost ändå, vid tolv typ. Sen blev det stan vid typ tjugo i tre. Men det va inte så kul, fanns typ inget snyggt. Liksom, varför finns det inte snygga kläder när dom verkligen behövs? Ajja, fick med mig en stickad tröja hem iallafall, lite mys sådär. Och två par nagellack, alltid behövligt. Speciellt när man är storsamlare som jag, haha.

Nu sitter vi här, lyssnar på asdålig musik som vi själva har fixat. Det är rätt roligt faktiskt.

Sökte lite på spotify förut och hittade Lady GaGa. Har typ lyssnat noll på henne förut men nu började jag lyssna iallafall. Och, hon är faktiskt rätt härligt. Jag hittade en låt som var riktigt bra som jag har suttit och sjungit med till idag. Det låter falskt, men det är alltid kul att sjunga!

Vet ni vad som ger mig egokickar?
Antagligen inte, men det ska jag berätta för er nu.

När jag tex går på stan och ser en tjej som är några år yngre än mig, typ 10-12 och hon är fetare än mig. Alltså, jag vet att det kan låta fel, men det är sanningen. Det är egentligen samma sak när en tjej som är lika gammal väger mer, det får mig också att må bra. Nu låter det som att jag lever på min vikt, men så är det inte. Jag är rätt stolt över min vikt, det ska jag inte ljuga om, men formen, magen, låren, armarna. Alltså, nej. Men sålänge jag inte väger över 50 kg är jag nöjd.

Och jag vill inte framstå som ett anorexiaoffer, som verkligen mår skit över sin vikt och bara bantar, bantar, bantar. För sån är inte jag. Jag har aldrig i hela mitt liv bantat. Visst, jag har sagt något i stil med "Åh, vad jag är fet. Jag måste banta", men det är mest för bekräftningn skulle jag tro. För då säger alla "Nej, är du helt dum i huvudet?! Du är ju förfan assmal!" Och så sitter jag där någon timme senare med både glass och godis. Så någon bantning har det aldrig varit frågan om, för er som tror det.

Jag har insett att min senaste kyss: Gjordes (säger man gjordes?) gråtandes, typ
Jag pratar: Inte alltför ofta, men när jag väl pratar, då pratar jag
Jag avskyr när folk: Pratar om hur fulla dom är/har varit/ska bli
Min bästa vän är: Sofia :)
Min första vän heter: Som jag kommer ihåg, Evelina och Robin
Kärlek är: Det bästa och värsta som finns
När jag borstar tänderna: Så mår jag illa, jag hatar tandkräm
När jag lagar mat: Går det oftast inte så bra
Jag tänder på: Lampknappen? Naemen, personligheter och rumpor
Jag är rädd för: Mörker, att förlora någon jag tycker om (alltså att någon dör), att alla vänner bara ska försvinna
Den värsta känslan är: Helt klart när man har blivit sårad
Den bästa känslan är: Att vara riktigt lycklig
Jag är bäst på: Att förstöra, på ett eller annat sätt
Jag är sämst på: Jag är faktiskt inte sämst på något, jag kanske är lite mindre bra bara
Om jag va ett djur skulle jag vara: En hund?
Min mobiltelefon är: Gammal och troligen snart mammas
När jag vaknar på morgonen: Ligger jag oftast kvar i sängen för länge
Just nu tänker jag på att: Att jag vill festa! Patetiskt, jag vet
Bebisar är: Usch, jag avskyr dom!

1. Jag ogillar folk som använder ordet random
- Liksom, det är så gammalt. Kom med nya ord istället.

2. Jag tycker lingonsylt är sjukt gott
- Jag skulle kunna äta det på precis allting. Förut åt jag det bara till ugnspannkaka och köttbullar med potatis, men nu blir det till allt möjligt.

3. Jag tycker inte om barn
- Dom blir okej i 7-8 års åldern, innan är dom förjävliga. Skriker, gnällar, kladdar - usch, jag mår illa!

4. När jag tittar mig i spegeln ser jag en person på 140 kg +
- Inget jag direkt brukar säga till folk, men det är sanningen.

5. Jag verkar mer depp än vad jag egentligen är
- Jag kan skriva en text och verka jättedepp, men egentligen sitter jag och är asglad. Jag är oftast glad, bara ledsen när det verkligen har hänt nåt, vilket inte är så ofta.

Befinner mig just nu i Vadstena på campingen där. Sover här i natt, åker hem imorgon. Resten av familjen åker tillbaka hit, men jag stanna hemma. Så ensam hemma nästan resten av tiden på lovet. Härligt? Om det är!

Btw, bloggningen börjar normalt i morgon igen, när jag är hemma :)

Jag har tänkt på det här med bilder. Folk tar bilder på semestrar, vi tar bilder på våran semester. På våra bilder finns det folk i bakgrunden, undra hur många semesterbilder jag är med på, som andra har tagit? Det är en rätt hemsk tanke. Tänk om jag står där och se allmänt döful ut och så kan en hel släkt beskåda mig, sitta och skratta, peka. Näe, nu håller jag mig inne resten av semestern. Inga fler semesterbilder här inte.





Den första bilden är tagen här idag, på översvämmingen. Men ser ni? Det står fler människor på bilden, folk jag inte har en aning om vilka det är, som bara är.
Och på den andra bilden ligger jag och solar (solen hade precis gått i moln, därför det ser lite mörkt ut), bakom mig ligger det några. Helt ovetande om att ca 100 människor kollar på dom just nu.

Visst, man ser inte så bra. Men dom är där. Både jag och ni, kan finnas med på såna här bilder. Har ni tänkt på det?

En andra chans, är vi alla värda det?
- Jo det tycker jag nog.

Fick ett sms från någon människa imorse, hade absolut ingen aning om vem det var. Men nu har jag fått reda på det. Han typ, var konstig. Kan man säga det? Tänk om han läser det här! Ajja, jag fick sms liknande dom här "du får en puss om du är snäll" "jag vet att du vill ;)" "kan jag få en puss av dig?" "flytta hem till mig" osv. Alltså, jag klarar inte av såna människor, det gör jag verkligen inte. Jag tycker dom har allvarliga problem. Jag nämde väl det för människan, typ "alltså sluta skriv sådär konstigt, vill du ha kontakt med folk, så visst, men skriv något vettigare. Du är bara pinsam!" Och då kommer den här frågan; en chans till?

Jag tycker egentligen inte om att ge folk fler chanser, har man gjort ett misstag så har man. Men den senaste månaden har jag insett att alla är värda fler chanser, ett litet misstag går att rätta till, men det går inte fixa att man aldrig gav en person en extra chans, kanske fler. Och att ångra något är jobbigt, värre en en chans. Så varför inte ge personer fler chanser?

Jag är i Lidköping för tillfället, på semester med familjen. Kom hit vid ett imorse typ. Campingen var full så vi står just nu utan el. Vilket betyder att jag inte kan ladda datan och batteriet är snart slut. Men imorgon skulle vi tydligen få en plats med el, så det blir mycket bättre då.

Och Liseberg får jag verkligen inte glömma då, påminn mig! :)

Kärleken är svår, i alla lägen. Men lyssna på dig själv. Det är DU som ska må bra.
Vad den andra personen än tycker, känner och säger. Bara det känns rätt för dig.

Texten är tagen från http://cathrinejohannavelander.blogg.se, jag har ingen aning om ifall det är hon som har skrivit texten, men jag tyckte den lät väldigt bra. Kärlek är ta mig fan väldigt svårt! Jag tror inte att någon människa går lycklig med kärleken någon gång. För egentligen är kärlek rätt förjävligt.

Godmorgon snyggingar!

Sitter här och hör det förbannade regnet smattra överallt. Riktigt irriterande, varför är det inte sol?
Jag hade iallafall tänkt sova lite länge idag eftersom jag drar iväg ikväll och kommer hem igen på tisdag (utan sömn!!!!!!), men nae, sova gick verkligen inte. Somnade runt två igår och vaknade idag lite innan tio. Blö! Jag kommer vara så gott som död om inte jag lyckas sova lite under dagen, vilket vore ett mirakel om det skulle hända.

Just nu sitter jag här och är lite smånervös också. Inte bara för Liseberg utan för en annan sak med. Som förövrigt hålls hemlig, ni vet redan för mycket om mig, haha.

Tja!

Drog  ju här hemifrån vid kvart över åtta, som sagt. Var väl nere vid rese en halvtimme senare. Vi hade absolut ingen aning om vart vi skulle så vi började knalla drottninggatan upp. Och folk kollade verkligen inte på oss och vi så verkligen inte assnygga killar, nejnej! Riktigt pinsamt, vi gick ju ändå med tält, sovsäckar, liggunderlag lite huller om buller. Men folk får väl glo, om dom inte har något bättre för sig. Vi gick och köpte godis sen satte vi oss på bussen. Där blev det riktigt pinsamt med, för jag hade en fet påse i ena handen och tältet i den andra och så skulle jag gå igenom den smala gången. Helt plötsigt fastnar jag med fortsätter att dra. Tältet sitter då fast i en människa som också hade fått tältet i huvudet. Ganska ohärligt. Vi kom fram, men hittade ändå inget ställe att va på, så vi gick till ett annat ställe där vi ställde upp tältet men tog ner det igen, eftersom vi ändrade oss. Så vi fortsatte att gå. Vid typ halv tolv var vi framme och satte upp tältet. Låg där ett tag och somnade vid halv två, vaknade igen vid halv åtta.

Eftersom vi inte ville att folk skulle se oss, man får ju inte tälta hur som helst, så packa vi ihop tältet vid halv nio och drog till stan. Satte oss på donken och åt en hamburgare till frukost. Sen kom pappa och hämtade oss.

Förutom det pinsamma och att man hade jätteont nästan överallt när vi väl var framme, så var det här rätt så mysigt. Men nästa gång blir det nog att planera och det gäller i fortsättningen också skulle jag tro, haha!

Jag hade ju lovat er en bildbomb, men jag tog inte en enda bild. Jag hade för mycket packning hela tiden och sen blev det för mörkt när vi väl var framme. Min mobil kamera funkar inte riktigt i det läget, tyvärr. 
 

Min buss går om ca 15 min och, ja, det känns lite segt. Vi ska liksom tälta, men vart? Det har vi inte själva nån aning om. Vi har ingenting med oss typ, bara bankkortet. Men vad är öppet nu? Typ inget. Så det här blir spännande, måste jag få säga.
Jag skulle chansa på att det blir en så kallad bildbomb imorgon (jag ska förövrigt bli bättre på att fota det jag gör), så kika in här imorgon igen ;)

Hej!

Jag suger på att uppdatera, jag vet. Men jag orkar inte be om ursäkt.
Solen skiner idag, det är varmt ute för första dagen på typ två veckor. Vem sitter inne då? Och vem sitter vid datan då? Jag tycker till och med att det är illa av storbloggarna att uppdatera när det är sånt här väder, bara för att dom måste. Varför inte bara njuta av solen när den väl kommer, det kommer ju inte så ofta menar jag.
Jaja, jag har iallafall solat idag, typ hela dagen. Suttit lite i skugen med en halvkass bok också, men ibland blir det för mycket av solen och då är det ju bra att skuggan finns!

Om typ två timmar ska jag dra in till stan med Sofia. Tälta och lite sådär, allmänt mys liksom (: Händer ju inte alltför ofta att man tältar liksom. Men som sagt, jag och Sofia kan komma på idéer bara sådär. Och tur är väl det, jag menar, kul att va tråkig. Nae va :)

Nu kurrar min mage, hej så länge!

När hon går ifrån dig och är arg .... Gå efter henne!
När hon stirrar på dina läppar .... Kyss henne!
När hon puttar dig eller slår dig .... Ta tag i henne och släpp henne inte!
När hon börjar svära åt dig .... Kyss henne och säg att du älskar henne!
När hon är tyst .... Fråga vad som står på!
När hon ignorerar dig .... Ge henne din uppmärksamhet!
När hon drar sig ifrån dig .... Dra henne tillbaka!
När hon ser ut som värst .... Säg att hon är vacker!
När du ser att hon börjar gråta .... håll om henne och säg ingenting!
När du ser henne gå .... smyg upp bakifrån och krama om henne!
När hon är rädd .... Skydda henne!
När hon lutar sitt huvud mot din axel .... Lyft upp hennes huvud och kyss henne!
När hon retar dig .... Reta henne tillbaka och få henne att skratta!
När hon inte hör av sig på ett tag .... Försäkra dig om att allt är okej!
När hon tvivlar på dig .... Försvara dig med sanningen!
När hon säger att hon tycker om dig .... Så gör hon det mer än vad du skulle kunna förstå!
När hon tar tag i din hand .... Ta tag i hennes och lek med hennes fingrar!
När hon "bumps" in i dig .... "Bump" in i henne också och få henne att skratta!
När hon berättar en hemlighet .... Håll den hemlig!
När hon tittar dig i ögonen .... Titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän hon gör det!
När hon saknar dig .... Är hon sårad på insidan!
När du krossar hennes hjärta .... Försvinner aldrig smärtan
När hon säger att det är över .... Vill hon fortfarande att du ska vara hennes!
När hon laddar upp den här texten .... Vill hon att du ska läsa den

Har varit lite seg på uppdatering dom senaste dagarna och jag kanske ska säga förlåt? Jag har ju några trogna läsare iallafall, haha ;)
I tisdags var jag i Vadstena hela dagen med mamma och Daniel, hälsade på mormor och morfar och sådär. Åkte tidigt, kom hem sent, så det blev ingen tid för bloggen. Och igår hade jag tid hos frissan vid tolv, vaknade lite försent och var tvungen att fixa mig hela morgonen. Sen fick jag sitta där i 2 och en halv timme och när jag kom hem så åskade det så det blev ingen data då heller. När det slutade åska drog jag till Sofia och var där hela kvällen.

Håret dåva, hur blev det? Inte som jag hade trott, inte som jag ville ha det. Jag ska tillbaka snart igen och fixa ännu ljusare slingor, jag vill ju liksom bli blond. Om några slingningar/färgningar kanske jag blir det också, förhoppningsvis.

Jag är riktigt jävla pepp just nu! Händer två riktigt härliga grejer den här veckan.
På onsdag ska jag bli blond. Hajjar ni, blond?! Jag har varit rödhårig/brunett hela livet och så nu under ett tag har jag fått en lite knäpp idé, att jag ska bli blond. Så på onsdag har jag tid för slingning i hela håret, får se hur resultatet blir. Bara det inte blir orange så är det helt lugnt. Men jag är faktiskt lite nervös över det hela också. Liksom jag, blond? Kan inte riktigt få in det i mitt huvud än.

Och på söndag drar jag och Sofia hemifrån, tillsammans med Issa och Amanda. Klockan 00.55 på måndagmorgonen går bussen till Göteborg och Liseberg. Det blir alltså en heldag på Liseberg med mina kära vänner. Längtar jag? Om jag gör! Men jag är faktiskt mer nervös över det här än håret. Liksom jag och Sofia i Göteborg? Vi som knappt klarar att gå i Norrköping utan att få för oss en knäpp idé som oftast slutar åt helvete, hur ska det här gå?

Men kul ska det bli iallafall!

Eftersom jag har bestämt att det här är min sista depp-dag, så känner jag för att skriva ner allt - från början till slut. För hela grejen känns bara helt seg.

Det hela började med att jag, Sofia och Amanda ljög ihop för våra föräldrar att vi skulle ha en tjejkväll hemma hos Amanda. Vi skulle ha fest och vi hade bjudit massor med folk. Under kvällen, efter att jag har druckit lite grann, sitter jag lite halvt borta i soffan. Helt plötsligt kommer Adam fram och vi börjar prata och det ena leder till det andra. Jag fick hans nummer och sen blir han typ utkastad. Dagen efter fick jag höra massa grejer, tex som "Alla såg din BH", "Han försökte våldta dig", "Han satt med handen i dina byxor framför alla" och massa såna saker. Då tänkte jag, att vafan är det här för människa? Men dum som jag är (eller jag borde säga smart) så började jag smsa med honom. Jag berättade vad alla hade sagt att han hade gjort och han ville träffas och förklara allt. Vi träffades inte på hela veckan, bara 5 min i en busshållsplats, men helgen efter hängde han och hans vän med på fest. Där på festen tänkte jag att, varför tog jag med mig honom? Dom flesta visste vem han var och tyckte han va helkonsig efter det som hade hänt på våran fest. Men det var iallafall första gången vi sov med varandra. Vi fortsatte att smsa och kom fram till att vi skulle dra hem till honom och se på Lejonkungen någon dag, så det gjorde vi, iallafall typ 10 minuter. Den dagen kommer jag ihåg att jag sa att hans säng var hård och han tyckte jag var helt konstig efter det. Men det hindrade inte honom från att fortsätta träffa mig. Någon vecka efter låg vi hemma i min säng och jag kommer ihåg att han sa "Vi har träffats 4 gånger och jag är redan kär i dig". Och det var då hans tjat började, får jag chans på dig, vill du va tillsammans med mig? Jag tänkte, hallå, går vi på dagis eller, är han verkligen seriös? Men det va han och den 20:e mars blev vi tillsammans, dagen innan jag skulle åka till fjällen.

Jag kom hem från fjällen en vecka efter och helgen efter det gick vi på fest. På den festen vet jag inte riktigt vad som hände, men jag kände att jag kanske inte va så kär i Adam ändå. Jag pratade med en kille då och Adam blev riktigt sur. Jag gick fram till honom och han bara "Gillar du C****?" Jag sa något om att han var snäll och han bara "Men alltså, mer än som än vän?". När han sa det där blev jag riktigt sur och när "C" skulle hem från kvällen gav jag honom en puss (Vilket Adam inte fick redan på förrän någon vecka sen).

Sen kom påsklovet. Jag kände mer och mer, varför är jag tillsammans med honom? Och när jag låg hemma hos honom en kväll och skulle sova tänkte jag att jag skulle göra slut med honom efter påsklovet. När påsklovet var slut hade jag fortfarande inte gjort det och jag bestämde mig för att fortsätta ett tag till och mina känslor kom tillbaka. Och det var jag riktigt glad för.

Det blev sommar och det blev sommarlov. Jag var riktigt glad över att jag skulle få spendera en sommar med en seriös pojkvän. Och sommaren började riktigt bra, men sen helt plötsligt fick vi reda på att vi skulle vara borta från varandra i nästan två veckor. Han skulle till Örebro, jag skulle till Leksand och han skulle på någon kryssning. Dagen innan han skulle åka berättade han att han hade pussat en annan tjej och jag berättade det där om "C". Det blev riktigt segt att skiljas åt på det sättet. Under tiden vi var borta började han bete sig jättekonstigt, skrev inte som han brukade och brydde sig knappt om mig och så. Så jag kände väl redan då att något var fel, men tänkte inte på det när han väl kom hit och allt var som vanligt igen.
Dagen efter gör han slut, säger att han har tappat känslorna. Men då undrar jag en sak och det är fler en jag, som jag har berättat det här för, som tyckt att det här är konstigt. Hur kan känslor försvinna när man inte träffas, är det inte då dom borde vara som starkast och då man saknar varandra mest? Tydligen inte och nu är det slut iallafall.

Men under den här tiden vi har känt varandra, ca 6 månader, har jag fått vara med om nåt inte alla har. Jag har fått vara med om riktigt kärlek och jag har älskat någon på riktigt. Det är en helt underbar känsla, som troligen aldrig kommer försvinna. För hur man än vrider och vänder, så var det här min första seriösa pojkvän och den första jag var kär i på riktigt. Det är något som alltid kommer finnas kvar.

20/3-7/7 -09 <3

Jag känner att jag har avslöjat lite för mycket på bloggen den här veckan. Jag har alltid fått lära mig att man ska vara lite privat och inte verka svag och känslig, men jag klarade inte av det nu. Inte lätt när man har varit kär för första gången i hela sitt liv och det bara tar slut, helt plötsligt, utan att jag ens hade en aning om det.

Men nu är det såhär. Jag har bestämt mig för att ha min sista depp-dag idag. Imorn blir det tillbaka till det normala (jag kommer knappt ihåg det normala, men iallafall). Kanske inser människan att han har gjort ett misstag och kommer tillbaka, vilket jag hoppas på. Eller så händer motsatsen. Jag kan inte göra något åt det, hur mycket jag skulle vilja. Men om jag var den osårade personen i det här läget vet iallafall jag vad jag skulle göra; ge den andra en andra chans. Det är alla värda!

Men som sagt, tillbaka till det normala (?) imorgon! :)

Jag fick tag på Sofia förut, så jag mötte upp henne ute och så tog vi en promenad sådär. Runt lite i Skärblacka. Och ett desperat försök att komma in på en "fest" gjorde vi också, men dom jävlarna såg oss inte :( Men nästa helg, då jävlar! Nu får det vara nog och jag är på topp igen, bättre än någon gång innan!

Vad har resten av kvällen att erbjuda då?
Troligen sömn. Är lite trött och inte så konstigt egentligen, klockan är ju ändå snart halv två. Har bestämt att jag ska stänga av datan prick halv och sova innan två i natt. Men man får väl se hur det går, det brukar oftast inte bli som jag vill tyvärr :(

Kom nyss hem. Jag har knallat omkring på stan, alltså offentligt, med mjukisbyxor. Nu kommer jag hamna på Kissis "dissar-lista". Buhu, vad ledsen jag blir! :(
Men vet ni, jag fick mitt godis. Typ äntligen, har ju hållt på att dö, eller något liknande. Haha.

Nu är min farbror här, så det blir väl snart mat skulle jag tro. Sen blir det kanske att va med Sofia, om jag får tag på henne. Annars är kvällen ganska oplanerad. Skönt det också ibland.

Godmorgon!

Vaknade väl inte riktigt nyss, lite mer för typ 3 timmar sen. Och jag sov hela natten utan att vakna, woho för mig! Morgonen har jag iallafall spenderat framför tv:n och OTH. Beroendeframkallande.. Jag har sett det utan att gråta i två dagar nu, starkt jobbat! Rinner alltid någon tår annars när jag ser på det.

Vad händer idag då?
Ska alldeles strax dra mig in till stan med mamma och pappa, vet inte om Daniel hänger med också. Köpa lite mat och sådär, farbror och så kommer hit ikväll och ska äta här. Och jag behöver godis! Värsta suget efter det nu, helt sjukt! Men som vanligt när det gäller mig blir det inte alls mycket godis och så mår jag illa efter bara några stycken. Fast det är sånt man får tåla.
Annars ska jag nog va med Sofia idag/ikväll, hoppas jag. Känner att jag behöver det.

Nu ska jag gå och fixa till mitt hår till något bättre, vi hörs!

Jag har ju absolut inte stor lust att köpa en såndär. Hur snygga som helst! Lite opraktiska i vissa lägen bara, men inget jag direkt behöver tänka på nu längre :)

Nu dra jag iväg till en kompis. Ingen aning om vad vi hittar på, men sånt märks ju allt :)
Hörs imorn!

Från att jag senast skrev inlägget imorse till nu, har jag sett på OTH. Man blir ju helt beroende. Även fast jag har sett avsnitten typ 98176486348234 gånger. Lite överdrivet, men ni hajjar. Helt kär blir man. Så man önskar att man själv skulle ha det. Saker händer ju i den där serien hela tiden, själv sitter man här hemma och ruttnar. Jag vill också att det ska hända mig massa saker. Typ, jag träffar någon cool kille på stan. Han ger mig värsta erbjudandet och jag blir en kändis. Vem skulle tacka nej till det? Inte jag iallafall!



Men ni, om några år bor jag nära en strand i en stor stad utomlands. Har massa pengar, shoppar hela tiden och på kvällen går jag på beach-partyn. Inga jävla hemmafester där inte!

Om bara drömmar kunde slå in.

Sitter och ser på One Tree Hill nu, säsong 3 avsnitt 2, har inget bättre för mig såhär tidigt på morgonen. Och vet ni? Jag känner mig precis som Haley för tillfället. För er som inte har sett OTH någon gång, så har det varit lite strul mellan Haley och Nathan, men Haley försöker fixa det. Jag älskar Adam, som inte älskar mig och Haley älskar Nathan som inte älskar henne. Men hon kämpar för att få honom tillbaka och det gör jag också.
Jag ger mig inte förrän jag har fått det jag vill ha, då är jag nöjd!

Satt och kikade lite på det programmet förut (jag var lite upptagen med datan samtidigt, så jag såg inte så noga) och alltså, det är jobbigt att se folk va så missnöjda över sin kropp, såna delar på kroppen som ingen annan lägger märke till. Som andra människor tycker är snygga. Det får man ju höra, i slutet av programmet, när dom visar en bild på människan, naken, mitt i stan.

Jaja, hur som helst. Jag är precis likadan, eller har vart, eller vad jag nu ska säga. Jag har varit sjukt missnöjd över min kropp hur länge som helst, jag kom på i söndags att "vafan, det är ju såhär jag ser ut, vad ska jag klaga för?" Det är ju precis som i det där programmet, jag ser fel som ingen annan ser. Jag tycker att jag har en bred rumpa, men liksom, en bred rumpa, det är ju inte hela världen. Att jag har gått och tänkt såhär har nu gått lite för långt. Jag var hos skolsköterskan i slutet av april tror jag på en vanlig hälsoundersökning. Mätning, vägning, syn och sånt där ni vet. När jag vägde mig visade vågen på 50.2 kg och skolsköterskan tyckte att det var lite för lite, jag hade ändå gått ner 2 kg sen jag gick i 9:an. Hon frågade om jag ville gå ner i vikt och blev rätt orolig för mig, så nu när vi börjar tvåan kommer jag bli kallad dit igen för lite vägning och så. Men jag vet inte hur hon kommer reagera, för nu är det såhär;

Mamma tog fram vågen idag, för att jag inte har ätit så bra dom senaste dagarna, vilket egentligen inte är så svårt att förstå. Jag ställde mig på den och trodde att den skulle visa samma vikt som hos skolsköterskan, men nae. Jag hade gått ner 5 kg och vågen stog nu på 45 kg. Jag blev själv helt chockad. Liksom, det har hänt på mindre än två månader. Jag insåg själv hur äckligt det var och vart det kommer leda.

Så, jag skulle vilja säga hur bra jag tycker om dom människorna, speciellt tjejer, som är nöjda över sin vikt och inte försöker ändra på den på något sätt. Det är starkt jobbat! För vi lever i en värld där nästan allt kretsar kring att va smal och allt är medias fel. Hur många smala modellers finns det? Och alla kändisar det pratas om, finns det någon överviktig? Nej. Eller någon finns det säkert, men det skrivs mest om dom som är smala. Och då är det inte så konstigt att folk svälter sig, eller hur?
Men, alla ni där ute, stå på er! Har man någon gång bestämt sig för att gå ner nåt kilo i vikt och lyckas, då kan man inte sluta. Och vem vill tillslut se ut som en vandrande pinne?



Det är ju inte fint nånstans, det måste ni hålla med om?

Jag drar till med dagens första inlägg nu, liksom, bättre sent än aldrig.
Sov lite längre idag, till halv elva och så somnade jag faktiskt runt tolv igår. Men jag vaknade någon gång vid fem och somnade inte om förrän klockan sex nån gång och så vaknade jag till vid halv tio men lyckades somna om direkt, även fast det är fullt med byggubbar utanför som smäller och håller på. Åh, jag är så trött på dom! Klockan sju varje dag sätter dom igång och jag som alltid, eller oftast, sover med fönstrena öppna för att det blir så jäkla varmt annars, hör ju alltid det där. Riktigt jobbigt.

Har varit riktigt seg idag, mår fortfarande inte så bra. Men det är bättre, även fast det finns vissa stunder jag totalt bryter ihop. Jag har alltid varit en sån som gråter mycket, men nu är det extremt mycket. Riktigt illa. Men jag har faktiskt gjort lite nytta också. Plockat upp disken, diskat, dammat mitt rum och resten av övervåningen och bäddat min säng. Nu ska jag bara lägga in mina kläder i min garderob och mina lådor, så blir nog mamma stolt över mig.
Annars sitter jag bara och ser på tv och sitter och glor runt lite på datan. Som jag har gjort nästan hela dagen, förutom då jag har varit duktig och gjort det andra jag skrev om nyss.

Nu väntar jag på att mamma eller pappa ska komma hem, jag har varit ensam nästan hela dagen och jag hatar att vara ensam. Speciellt när jag mår dåligt. Men jag är glad över alla som finns och stöttar mig just nu och jag lyssnar verkligen mer än gärna när dom säger den här meningen "om han någon gång har älskat dig, kommer han snart inse att han har gjort fel och komma tillbaka". Det är faktiskt det enda jag hoppas på just nu, även fast jag vet innerst inne att det aldrig kommer hända, tyvärr :(

Som rubriken säger..
Vi gick till shell och hyrde en film. Vi hade iallafall tur med vädret - igen. Den såg jag på bio för ett tag sen, men det fanns ingen annan bättre att hyra, så det blev den. Sen gick vi hem till Sofia, i regnet och såg på filmen. Jag kom faktiskt inte ihåg så mycket utav den, så det kanske va bra att jag såg den igen, eller nåt, haha.

Drog hem efter det och gjorde typ inget alls. Har vart på en långpromenad med mamma bara. Riktigt skönt, jag känner att jag behöver det. Och med mamma blir det helt perfekt för hon är nog världens bästa (okej, pappa också) och jag behöver henne som fan nu. Jag känner att mamma är bättre än kompisar i detta läge, även fast många skulle tycka tvärtom. Men jag vet att jag kan prata med henne om precis vad jag vill, om jag nu skulle vilja det. Så har jag inte känt förut. Men det gör jag nu och det är jag riktigt glad över.
Älskade, älskade mamma! <3

Jag har tagit mig orken att skriva ner det här nu, även fast tårarna rinner och öven fast det var det som gjorde att jag bara sov tre timmar i natt.

Jag och Adam hade inte träffats på typ två veckor i måndags när vi träffades. Jag var typ hur glad som helst över att se honom och han verkade väl glad över att se mig med. Även fast han hade verkat lite småkonstig den senaste veckan på sms, men det tänkte inte jag på när jag såg honom. Allt var bra den kvällen och vi somnade sådär som vi brukar göra, inget ni behöver veta om. Dagen efter verkade väl allt också normalt, men tydligen icke. Helt plötsligt kommer han och säger "Kan inte vi bara vänner istället?". Så aa, där tog det slut.

Men 3 månader och 17 dagar med dig har varit helt underbara. Och ingen annan kommer någonsin kunna ta din plats, aldrig! Jag vill att du ska veta att jag älskar dig fortfarande och troligen kommer göra det ett tag framöver. Du var den bästa människan i mitt liv just nu, jag trodde verkligen jag hade dig där. Nu ska jag göra allt för att du ska börja tycka om mig igen, hur patetiskt det än är. För jag kan inte släppa dig, det går inte, inte än! 

  
:'( <3

Och till alla er som säger att det kommer ordna sig, att jag snart kommer bli glad igen; Så kommer det aldrig bli. Det enda sättet jag skulle kunna bli glad på, är om vi blir tillsammans igen.
Och till er andra som säger att han inte bra för mig, att jag är värd någon bättre; Han är det bästa man kan få! Jag vill inte ha nån annan, det är ju den här människan jag är kär i.

Jag ska aldrig mer bli kär, allt blir bara jobbigt.
Men jag är glad att jag har mamma, hon är den bästa just nu! <3 

Vad fasen gör jag uppe klockan tjugo i nio?
Jo, jag kunde verkligen inte somna i natt. Lyckades somna någon gång vid tre, men vaknade till vid halv fyra och kunde inte somna om förrän halv fem. Och vaknade nu imorse vid halv åtta. Tre timmars sömn, ja! Jag kommer va så gott som död i dag, men det klarar jag. Jag har för ca. en dag sen, vart med om en mycket värre sak!

Ajja, vad ska ni göra idag då?

Klart ni vill det!

Jag skulle hem till min gamla vän Erica. Hon och jag har varit lite icke kompisar i ca. 2 månader. Men när jag var i Leksand så skickade hon ett sms och sa att hon ville ses. Kändes lite småsegt om jag ska vara ärlig, men jag är glad att jag tog mig typ 2 timmar igår och träffade henne. Det var kul och jag insåg att jag hade saknat henne, mer än vad jag trodde.
Det kan nog aldrig bli som förut, men vi kan fortfarande ses och det är tur det!

Huh, det är ruskigt ohärligt ute idag. Det bara regnar och regnar och blåser gör det också. Vädret ligger verkligen på - sidan just nu!
Jag har iallafall precis fått på mig kläder, ska alldeles snart fixa håret. Eller fixa och fixa, det är inget jag orkar såhär på lovet när jag ändå inte gör något speciellt. En ful toffs funkar alldeles utmärkt. Egentligen är jag hungrig också. Daniel hade fixat nudlar åt mig, men det är vekligen ingen favorit. Fast när valet går mellan nudlar och köttbullar och makaroner blir valet sjävklart det förstnämnda. Jag har börjat hata köttbullar och makaroner!

Men hörrni, nu ska jag gå och "fixa" mitt hår, sen ska jag dra mig iväg en sväng. Vart får ni reda på när jag kommer tillbaka.

Jag har ju kommit hem från Leksand då, för er som har missat det (jag skulle också ha missat det). Vädret där har varit bra hela tiden, jag har solat hela dagarna, förutom dom stunderna jag har suttit i en ishall och glott på Daniel och hans hockeyspelande kompisar. Men det har varit skönt där inne med, bra att kunna ta det lugnt utan sol i någon timme eller så.

Sen jag kom hem har jag faktiskt inte gjort så mycket. Varit med Sofia idag. Vi skulle ha bakat chokladtårta, men istället satt vi och pratade, det funkar det också, utan några problem. Vi hade tänkt gå och köpa en tårta, men det blev tillslut en isglass. Inte lika mycket fett i, bra för mig, mindre bra för dom som gillar fett. Men dom kan förtusan välja en annan glassjävel om dom så gärna vill ha en!
Jag och Sofia promenerade sen hem till henne, tappade lite glass på vägen, men kom hem oskadda. Tur är väl det, man vet aldrig vad som händer här i Skärblacka. Rätt som det är springer en gubbe omkring med en yxa, skrämmande va? Nog om detta. Vi kom som sagt hem till Sofia, där vi såg på film. En ganska bra film, fast ändå en ganska dålig film. Funkar ibland.

Nu är jag hemma, ska väl snart sova, är det tänkt. Men det blir aldrig som man tänkt sig, så jag är nog vaken ett tag till. Sånt gillar vi, eller hur?

Och imorn får jag nog äntligen träffa min Adam, som jag inte har träffat på cirkus två veckor. Jag blir ledsen bara jag tänker på det det, men som sagt, imorgon. IMORGON!